Mobil

Hade redan börjat slipa på begravningstalet för var helt säker på att det var ute med min följeslagare och att den nu inte skulle gå att få liv i igen. Men den visade sig vara en kämpe och efter flertalet återupplivningsförsök, i och ur med batteri, blåsa på den, slå den riktigt hårt fick jag liv i stackaren. Den är inte längre en fröjd för ögat, frågan är om den någonsin varit, men den är en överlevare. Den är bra på det den ska vara bra på, men även det den inte är gjord för, som att simma, få känna på tyngdkraften och bli tillplattad. Tack för att du inte gett upp än.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0