Monopaul

Det skulle bjudas på ett rafflande spel kändes det som när alla vinsthungriga satte sig ner runt bordet. Man kunde nästan ta på spänningen, och det var nog en och annan som suttit hemma och tränat på känslan att ha en stor hög monopol-pengar i handen. Kände mig själv lite darrig då jag la handen på min allt växande hög. Gata efter gata lades det beslag på, det pågick heta affärsuppgörelser, vilka skulle visa sig få förödande konsekvenser för vissa och stora leenden på läpparna för andra. Helt plötsligt händer det något. Ljungan som lever lite överklass-liv med både Norrmalmstorg och Centrum i sina ägor ser bara lädret i sin plånbok... pengarna är borta! Även Kronan lämnar bordet, och det är inte en glad kille man ser. Kan det möjligtvis ha med den lille räven Eriksson att göra? Spelet fortsätter och Lina kämpade på hårt, men är man ingen vass förhandlare utan uppgörelserna tar ut på tiden finns det inte mycket man kan göra förutom att lämna bordet när det är lämpligt. Då är det bara två herrar kvar. Klädseln för Sveriges finanselit lämnar mycket åt önskan, men det är ändå de som har pengarna. Eriksson bygger upp mardrömsgatan och det blir bara ett utdraget lidande för mig. Eftersom jag har bestämt mig för att checka in på hotell hela tiden så märks det ganska snabbt i mina pengagömmor. Och där brakade helvetet lös, bara att fly fältet, jag klarade inte av att se rivningsarbetarna börja slå demoleringskulan i mina vackra byggnader. O Eriksson värdig segrare efter några timmars spelande, killen hade allt från tur till smarta drag och det visade sig avgörande, grattis.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0